12. okt, 2018

Text

Den 9september  2018 var det val i Sverige. Det blev jämt mellan de två blocken; Rödgröna och den borgerliga alliansen. Så jämt att ingen av dem kunde utses som segrare. Det som därefter skett är en sorglig historia som i alla fall för min del späder på politikerförakt.

Inget av blocken kunde utses som segrare och det tredje blocket om uttrycket tillåts är Sverigedemokraterna. Detta parti är tabu för övriga politiker i riksdagen, vilket torde vara berättigat, men man kan inte komma ifrån att dessa  fick förtroendet av en femtedel av rösterna. Hur mycket "De rödgröna" och Alliansen vill trolla bort detta besvärande faktum lyckas de inte.

Valresultatet blev jämt och ingen kunde utses som segrare. Den nye talmannen utser moderatledaren Ulf Kristersson att försöka få ihop en regering. Han tar kontakt med Stefan Löfven före detta statsminister som gått ut med meddelandet att "blockpolitiken måste upphöra". Men det var tomma ord, Kristersson avvisades.Löfven styr nu en övergångsministär

I dag när detta skrivs den12 oktober 2018 visar politikerna med önskad tydlighet  något som verkligen i alla fall för mig späder på politikerförakt. De två blocken viker inte från sina ståndpunkter det enda som haglar i diskussionerna är nej, ordet ja existerar inte. Ynkligt! Bedrövligt!

Här visar man stor tydlighet att det land politikerna valts att företräda är en underordnad fråga, det vikrigaste är politiskt käbbel samt att slå vakt om det egna partiet.

Sverigedemokraterna däremot verkar stortrivas, vilket de är ensamma om, för de vet att med den inkompetens de båda blocken påvisar kommer Sverigedemokraterna till godo. De ser med tillfredställelse fram mot ett nyval, eller extraval som det kallas nu för tiden. Och visst så mycket politisk samarbetsovilja  som de två blocken visar upp kommer risken med stor sannolikhet vara att Sverigedemokraterna  får ytterligare röster inte minst från dem som tröttnat på bristen att för en saklig och framgångsrik förhandling där resultatet måste bli en ny regering.

De rvå viktigaste partierna äe enligt min uppfattning också de rvå största; Socialdemokraterna och Moderaterna.  Vill man ha en god regering med ett stort ansvar för Sverige finns det förutsättningar för en samregering mellan dessa två partier. Förr var blotta tanken  omöjlig för en sådan lösning, men moderaterna har anpassat sig åt mitten och är nu inte alls det genuina högerparti som man tidigare varit. Socialdemokraterna är och har egentligen aldrig varit ett socialistiskt parti. I varje fall inte den senare tiden Det gemensamma med båda dessa partier är att de dragit åt mitten och torde om viljan finns kunna bilda en stark regering som vid ett nyval har stora chanser att bli en majoritetsregering. Det kan i och för sig bli så redan med nuvarande tillgång då de säkert kan räkna med stöd av flera av de nindre partierna.

En fråga som är befogad är vilket som är viktigast det land politiker  är valda att sköta eller partikäbbel. Hittills har de sistnämnda i inkompetensens teckan dominerat, nu måste det bli ett slut  på sådant som inte hör hemma i det i övrigt välskötta och fina land vi bor i.

Slutligen, denna inlaga på min egen hemsida avslutas med en av de värsta politiska avarterna som existerat på senare tid, nämligen den så kallade Decemberöverenskommelsen som var en föga smickrande historia som vår nuvarande statsminister Stefan Löfven var en av de som var upphov till. Decemberöverenskommelsen var en avvart och kliv från demokratin som vi i ett genomdemokratiskt land förhoppningsvis aldrig mer får uppleva. Att respektera ett valresultat utan manipulationer är vanligt i länder som inte förstått storheten med en demokrati, men dit hör inte Sverige, dessvärre var Decemberöverenskommelsen  ett steg i fel riktning som dessbättre aldrig fullföljdes.

Slutligen: Stefan Löfven du som varit Metallbas i många år och kan förhandlingar, börja med Kristersson och se till att få en för svenska folket acceptabel lösnimng på det nu pågåend eländet  som vissa kallar politik, jagkallar det för en bedrövelse.

Obs!

När detta skrivs får jag genom radion vetskap att Ulf Kristersson meddelat talmannen att han ämnar bilda en regering med de allianspartier han får med. Om inte kan han tänka sig en regering med enbart Moderater.

Lovvärt? Nja, men bra att något händer. Möjligheten att en sådan regering får stöd i riksdagen är att den stöds av Sverigedemokraterna. Bäst är naturligtvis att Socialdemokraterna vaknar och vill hänga med men mest troligt är ett nej frånderas sida. Som sagt Sverige är en andrahandsfråga fför allt för många  i riksdagen.. Kanske det är tid att börja tänka på en konstruktiv lösning som gagnar vårt land i stället för att säga nej och djävlas med varandra.

: